Anette Skåhlberg's video: En s n h r dag A day like this av Anette Sk hlberg och Martin Lima de Faria

En sån här dag (english text further down) Anette Skåhlberg säger: Året är 2011. Jag känner mig upprörd och ledsen över hur vi hanterar asylsökande i landet Sverige där jag också är en del av det som sker. Jag blir arg över att sådant som trygghet och hem i välfärdslandet Sverige inte är självklara, att det många gånger inte finns någonting att lita till, mer än människors välvilja. Välvilja. Och jag tänker att ALLA kan vi hjälpas åt att göra världen, samhället, attityderna bättre, och framförallt – vi behöver prata om det här. Hela hela tiden. Min husgud Martin Luther Kings ord klingar genom mig och jag känner att varje ord i den mening som kommer att bli min kraftkälla när jag skriver är ”Det som skrämmer mig mest är inte de onda människornas handlingar utan de goda människornas tystnad.” Jag skrev filmmanuset till ”En sån här dag” för det vi borde fråga oss är om de rutiner, de handlingar, vi gör är något vi kan stå för. Ibland är vi tvungna att göra saker vi helst skulle vilja slippa och då kanske vi måste ha modet att ta ett steg dit vi aldrig har varit innan. Ibland måste vi förändra för att orka leva vidare. Även om omvärlden inte är beredd att förändra sig. Jag trodde vi skulle bli bättre på det här. Jag hoppades att vi skulle bli humanare och mer medmänskliga. Jag skrev filmmanuset i en förhoppning om att vi nått någon slags botten i respekt och hänsyn vad gällde alla dessa människor som lämnar allt och offrar allt för att ta sig till ”tryggheten” Sverige. Jag ville tro att vi därefter bara kunde bli bättre och öka medmänskligheten, mer och mer vilja hjälpa andra människor som behöver. Det var då 2011. Idag år 2015. Inte trodde jag att det var möjligt att vi kunde sjunka lägre, att vi i Sverige, skulle börja med kontroll av andra människor och på allvar att vi inte ville hjälpa dem som kom och bad om det. Tillsammans med Martin Lima de Faria, som jag har gjort många filmer med, har jag regisserat denna film. Och tillsammans med ett stort gäng fantastiska människor både bakom och framför kameran har denna film kunna förverkligats. Idag är EN SÅN HÄR DAG när den här filmen behöver finnas därute. För att påminna oss om att det är människor vi pratar om. Det är människor som precis som oss har en önskan om att få sin familj i trygghet, ha ett hem, kunna slippa känna sig panikslagna och vara rädd för att bli misshandlade eller till och med dödade - hela hela tiden. Vi har alltid ett val. ALLTID. Och då kan vi välja att vara medmänskliga, att visa respekt, att ta hand om varandra. För vad är annars meningen med allt det här? Livet. Anette Skåhlberg Det här är första filmen i en serie med fyra filmer. A day like this. Anette Skåhlberg is saying: The year is 2011. I am upset and sad when I think about how we take care of the people seeking asylum in the country Sweden. I feel angry that it´s so difficult to become safe and find a home in Sweden, things that should be obvious for all people to have, but where it seems to be hard to even find someone to trust in the struggle to stay and live here in Sweden. Trust. And I am thinking that ALL of us can help together to make the world a better place to live in, and above all – we need to talk about this all the time. All the time. It´s important. Martin Luther Kings words echoing in my head and every breath in those words were my inspiration when I wrote the film, and will be when I am working in the future as well. ”What frighten me most is not the acts by evil humans but the good humans silence.” I wrote the filmscript ”A day like this” cause I wanted to have a discussion about the acts we are doing when we turn our backs to someone who seeks help in Sweden, when we send them back to where they came from. It´s wrong somewhere in the system when you can´t get any help after a long and often dangerous journey to find security in another country. Together with Martin Lima de Faria I directed the film and produced it. And then, in 2011, I believed that we should be better on those things in the future. That we should learn. That we should care more. I wanted to believe that we were better, more human and more understanding. I am sorry to say that we aren´t. It hasn´t been better. The opposite. There are so many voices that instead wants to send back the people coming and seeking help. And I wonder – when did we stop to be humans? Isn´t that what this life is all about? To help and care for each other as human beings? Anette Skåhlberg This is the first film in a serie with four films.